Rubrik
Den åttonde maj kl 10.18 kom vår lilla pojke Daniel äntligen! Han vägde 3150g och var 50cm lång, helt jättefin och perfekt! Inte ett dugg -21,7% som dom sa på sista ultraljudet vilket var en stor lättnad!
Förlossningen i sig gick bra men var helskum, ungefär som den sista månaden av min gravditet. Helt oregelbundna värkar som gjorde så pissigt ont redan på morgonen dagen innan han föddes. Krystvärkarna var med helskumma, varannan värk krystvärk och varannan kände jag inte änns utan barnmorskorna fick säga till mig. Fattade verkligen ingenting. Jag som tyckte tredje skulle vara så himla lätt och smidigt men där fick jag för jag varit så lugn!
Men ut kom han iaf till slut, och skönt var det för jag hade inte orkat länge till.
Sen blev det lite struligt helt plötsligt för att moderkakan inte ville ut. Förlorade 1200ml blod så de skulle precis köra in mig för att operera ut skiten när den plötsligt bara plopp ut! Lättad Dalin. Livrädd för allt som har med läkare, sövning och nålar att göra.
Men eftersom jag förlorat så mycket blod fick jag såklart inte åka hem utan fick stanna kvar en dag till och då gav de mig lite blod. Läskig känsla det där. Helt iskallt blod, riktigt känner hur det rinner ut i ådrorna.
Dagen efter det fick jag heller inte åka hem, men det sket jag i och åkte iaf.
Eftersom moderkakan inte ville ut först trots två doser av den där sammandragande sprutan så fanns det risk att det skulle finnas rester kvar av den som sen kunde orsaka en blödning. Och då var det såklart bäst att jag var kvar på sjukhuset. Men jag ville bara hem till mina flickor! Syskon får ju inte änns komma och hälsa på på bb längre, helt skitelakt mot mammorna ju! Smittorisk hit och dit, men va fan psykiskstörningsrisk då??
Lite så i efterhand tycker man ju att man var rätt korkad som inte stannade kvar en dag till då, eftersom jag åkte mot läkarens rekommendationer. Det hade ju kunnat gå riktigt illa om något hade hänt. Men ja, nej. Hem till mina tjejer var vart jag ville just då så så fick det bli.
Annars har allt varit helt underbart sen vi kom hem, både flickorna och vår lille pojke trivs tillsammans. Några svartsjukedraman har inte uppstått än så länge och vi har fått oss en riktigt lugn och fin liten pojke som nästintill aldrig är missnöjd med tillvaron. Åtminstone inte så länge han är mätt!
Imorgon bär det av till Andys lekland för det har vi sagt sen innan lillebror föddes, men Natalia tyckte vi skulle vänta tills lillebror kom så han med fick följa med och nu är han ju här haha.. Sötast!
Nu är det läggdags för min del för mannen min är tar sig en öl hos några vänner ikväll så jag misstänker att jag får lite mindre hjälp imorgon hehe
Sov gott!
Förlossningen i sig gick bra men var helskum, ungefär som den sista månaden av min gravditet. Helt oregelbundna värkar som gjorde så pissigt ont redan på morgonen dagen innan han föddes. Krystvärkarna var med helskumma, varannan värk krystvärk och varannan kände jag inte änns utan barnmorskorna fick säga till mig. Fattade verkligen ingenting. Jag som tyckte tredje skulle vara så himla lätt och smidigt men där fick jag för jag varit så lugn!
Men ut kom han iaf till slut, och skönt var det för jag hade inte orkat länge till.
Sen blev det lite struligt helt plötsligt för att moderkakan inte ville ut. Förlorade 1200ml blod så de skulle precis köra in mig för att operera ut skiten när den plötsligt bara plopp ut! Lättad Dalin. Livrädd för allt som har med läkare, sövning och nålar att göra.
Men eftersom jag förlorat så mycket blod fick jag såklart inte åka hem utan fick stanna kvar en dag till och då gav de mig lite blod. Läskig känsla det där. Helt iskallt blod, riktigt känner hur det rinner ut i ådrorna.
Dagen efter det fick jag heller inte åka hem, men det sket jag i och åkte iaf.
Eftersom moderkakan inte ville ut först trots två doser av den där sammandragande sprutan så fanns det risk att det skulle finnas rester kvar av den som sen kunde orsaka en blödning. Och då var det såklart bäst att jag var kvar på sjukhuset. Men jag ville bara hem till mina flickor! Syskon får ju inte änns komma och hälsa på på bb längre, helt skitelakt mot mammorna ju! Smittorisk hit och dit, men va fan psykiskstörningsrisk då??
Lite så i efterhand tycker man ju att man var rätt korkad som inte stannade kvar en dag till då, eftersom jag åkte mot läkarens rekommendationer. Det hade ju kunnat gå riktigt illa om något hade hänt. Men ja, nej. Hem till mina tjejer var vart jag ville just då så så fick det bli.
Annars har allt varit helt underbart sen vi kom hem, både flickorna och vår lille pojke trivs tillsammans. Några svartsjukedraman har inte uppstått än så länge och vi har fått oss en riktigt lugn och fin liten pojke som nästintill aldrig är missnöjd med tillvaron. Åtminstone inte så länge han är mätt!
Imorgon bär det av till Andys lekland för det har vi sagt sen innan lillebror föddes, men Natalia tyckte vi skulle vänta tills lillebror kom så han med fick följa med och nu är han ju här haha.. Sötast!
Nu är det läggdags för min del för mannen min är tar sig en öl hos några vänner ikväll så jag misstänker att jag får lite mindre hjälp imorgon hehe
Sov gott!
