dalinleandri

Och ingen bebis än. Nu har jag snart inget tålamod kvar. Jag vet hur tjatigt och gnälligt allt blir nu men känner att jag vill lägga min energi på mina flickor och min pojke utanför magen istället för att gå runt och bara vara allmänt trött och pipig.
Min vänstra höft(led?) är helt svullen och har tyckt jag haft ont men liksom inte tänkt riktigt på det men ikväll insåg jag att det ska nog inte vara så. Ska på ultraljud på måndag iaf så får se vad dom säger då. Orkar definitivt inte med nåt extra besök hos barnmorskan eller sjukrådgivningen för då intalar dom bara en att man måste åka in och får spendera flera timmar där i onödan. Det är väl troligtvis bara det som kallas foglossningar ändå, och det får man ju visst ändå ingen hjälp för så lite skitsamma känner jag väl där. Men ont gör det, och det får jag stå ut med som haft en annars helt perfekt graviditet utan minsta besvär värt klaga på.
Förvärkarna kommer och går hela tiden och har slutat änns nämna nåt för gubben haha..
Jag och R igårkväll:

Jag: Älskling, jag har värkar nu.

R: Mm.. Säg till när det är dom riktiga.

Helt ointresserad efter tusende gången, hur vågar han?? Haha.. Ja, jag var inte alls beredd på att få förvärkar, åtminstone inte att de skulle vara så starka och kännas som dom riktiga. Det är väl så som det sägs, att de blir påtagligare för varje graviditet.

Är så fruktansvärt uttråkad, och ingen rolig film går det heller på tv.. Kanske nån kass repris på nån gammal komediserie?
Sova har jag gett upp. Det finns ingen glädje i det längre.