dalinleandri

Bara så ni vet. Jag och csn tycks inte riktigt uppskatta varann lika mycket i år, vi missförstår visst varann en hel del här.

Mannen min har åkt till en vän med barnen, jag är skittrött men kan inte somna nu bara för att jag får. Sen när dom kommer hem så kommer jag vara ännu tröttare och jobbigare än jag var när dom åkte.
Ryggen känns inte riktigt i lika bra skick som tidigare och jag är helt övertygad om att jag förlorat typ halva min syn. Dessa jäkla mardrömmar jag har börjat få, börjar gå mig kraftigt på nerverna. Jag vaknar och är skitirriterad för att jag vet att det bara är en dröm, och vill somna om. Men det går ju aldrig för samma jäkla skit börjar om igen fast med nån liten ändring man halvt styr själv. Vart får man all skit ifrån?
Är jäkligt trött på det faktiskt, jag gillar att sova om nätterna och hade hoppats på att få göra det ett tag till men det verkar ju rätt kört.

ja, v 25 typ är man väl i, läste lite snabbt igår på familjeliv och det stod att nu är bebis runt 30 cm. Jag tittar ner på min mage och undrar lite vart i helvete de dära 30 centimetrarna får plats?
Börjar få lite småpanik eller nåt inför förlossningen. De andra gångerna har ju varit så smidiga så den tredje borde antingen gå rent åt skogen eller blir den skitbra. Känns som för många alternativ, hade bara velat ha skitbra liksom.

Men sånt där har jag femton veckor till att grubbla, nu vill jag gärna att skolan drar igång så man kan hinna klart nångång!