Då var det över..

Ingen bebis och inga fler sammandragningar.. Tråk. Eller ja, det är ju bra för han kan gott ligga och växa till sig lite till innan han tittar ut så att han verkligen är redo för denna högljudda familj haha.. Men lite besviken är jag nog ändå trots allt. Hann bli lite inställd på att han kunde komma ju.

Tråkig tråkig dag. Imorgon ska jag till jobbet igen, ska bli riktigt skönt. Sitta hemma och glo, det klarar jag inte, hatar det. Har fått sån jäkla energi och det känns så bra, kommer nog aldrig klara av att sitta hemma hela dagarna igen som jag gjorde innan. Fått ordentlig smak på att åstadkomma saker, gillar när man ser resultat för det man faktiskt gjort! Behöver inte vara mycket, har definitivt fått mig en ordentligt självkänsle-boost! Det är alltid uppskattat.
Kan inte fatta att jag varit så kass på att tro på mig själv tidigare? Min fina gubbe har jag mycket att tacka för ska jag säga, hans brutala ärlighet när jag kommit med undanflykter för att ta tag i saker i ting har fått mig att öppna ögonen rejält! Ni vet när man varit i en period då man verkligen velat tro att man har rätt att skita saker pga något som hänt eller att man är ett undantagsfall just för att man inte har samma förutsättningar som någon annan. Men helt ärligt, vem fan då om då inte jag, behöver ta tag i saker och kämpa? Jo just det, har man inget så är det ännu viktigare att man gör något för att få det man behöver. Det är ju trots allt ingen annan som kommer göra åt dig. Jag tror man behöver en sån person i sitt liv som verkligen inte är rädd för att vara helt ärlig och verkligen vågar säga ifrån när något är fel. Jag ville inte alls lyssna på honom innan, tyckte han var elak och bara ville krossa mig eller nåt haha men han hade ju rätt! Och hade han inte varit så pass ärlig (sanningen är oftast den som gör mest ont haha) så hade jag heller aldrig fattat poängen. Kan inte säga annat än att han är den bästa människan, pappan, sambon på jorden! Vi passar varann verkligen perfekt :) Även om jag ibland kan säga annat (oftast när vi har bråkat och jag vet att jag har fel men inte vill erkänna det) men det är väl så?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0