Stolt mamma <3
Idag när min sex månader gamle son "kallade" på mig gick jag som vanligt in till honom för att finna att han stod upp alldeles själv och höll sig hårt hårt i sängen! När hände detta? När blev han så stor? Nu håller han på här hela tiden och ska ställa sig upp och står en stund, blir JÄTTE glad och sen tappar han styrkan och sätter sig eller ramlar. För det mesta hinner han sätta sig sjäv så några allvarliga skallskador inträffar nog inte här haha.. Duktig pojke och FÖRSIKTIG! Hur förstår de att de ska vara försiktiga egentligen? Ja, nu är det alltså så att jag inte har en enda bebis kvar. För alla växer ifrån mig :( Det var den tiden och aldrig mer får jag ha en liten bebis.. Usch vad nostalgisk man blir. Glad att de växer och blir stora såklart men det känns nästan lite sorgset att man vet att den tiden är förbi nu. Spädbarnstiden liksom, den mysiga. Alla tider är mysiga såklart och jag älskar när de utvecklas och hamnar i nya faser. Bara lite sorgset att veta att just den tiden är över och aldrig mer kommer tillbaka :( För fler barn blir det inte hur mycket jag än älskar barn! Tre räcker, vi ska ju ha tid och ekonomi för att ta hand om dem också! Och tålamod.
Vi mammor är väldigt bra på att klaga på hur jobbigt det är med barn och hur trötta vi är hela tiden. Det är helt naturligt. För det är fysiskt och psykiskt ansträngande väldigt många gånger. Det är extremt lätt för de som inte har barn att tycka att vi gnäller för mycket och "om det nu är så jävla jobbigt, varför skaffade du barn?" - kommentaren är nog rätt vanlig. Jag har själv aldrig fått den kommentaren men jag tycker lite som så att man kanske borde vara tyst tills man själv fått barn och sen se om man aldrig klagar själv.
Bara för att man har dåliga dagar eller dåliga stunder, betyder inte det att man inte vill ha sina barn. Alla är vi trötta, och gnälliga och ibland önskar man mer än något annat en hel natts sömn. Men vi har accepterat att vi inte får det på ett tag och vill bara avreagera oss lite. Jag menar, inte slutar du väl på ditt jobb för att du är trött ibland om morgnarna och tycker det är jobbigt ibland? Då kanske du inte skulle börjat jobba heller.
Helt enkelt, allt är inte roligt alltid. Så fungerar livet. Man behöver bara avreagera sig ibland för att kunna ta nya tag :)
Stoppat in 15 barnmatsburkar i diskmaskinen. Personalen på dagis frågade om jag hade några hemma och ville bli av med, de ville göra ljuslyktor! Såklart har jag det, min son äter en burk fruktpure och två matburkar om dagen så det var inte änns en veckas förbrukning haha.. Ja, min son äter burkmat. Det gjorde flickorna med och SE, DE LEVER!
Nej nu har jag inte tid mer. Dags för lite mera datakunskap!
Vi mammor är väldigt bra på att klaga på hur jobbigt det är med barn och hur trötta vi är hela tiden. Det är helt naturligt. För det är fysiskt och psykiskt ansträngande väldigt många gånger. Det är extremt lätt för de som inte har barn att tycka att vi gnäller för mycket och "om det nu är så jävla jobbigt, varför skaffade du barn?" - kommentaren är nog rätt vanlig. Jag har själv aldrig fått den kommentaren men jag tycker lite som så att man kanske borde vara tyst tills man själv fått barn och sen se om man aldrig klagar själv.
Bara för att man har dåliga dagar eller dåliga stunder, betyder inte det att man inte vill ha sina barn. Alla är vi trötta, och gnälliga och ibland önskar man mer än något annat en hel natts sömn. Men vi har accepterat att vi inte får det på ett tag och vill bara avreagera oss lite. Jag menar, inte slutar du väl på ditt jobb för att du är trött ibland om morgnarna och tycker det är jobbigt ibland? Då kanske du inte skulle börjat jobba heller.
Helt enkelt, allt är inte roligt alltid. Så fungerar livet. Man behöver bara avreagera sig ibland för att kunna ta nya tag :)
Stoppat in 15 barnmatsburkar i diskmaskinen. Personalen på dagis frågade om jag hade några hemma och ville bli av med, de ville göra ljuslyktor! Såklart har jag det, min son äter en burk fruktpure och två matburkar om dagen så det var inte änns en veckas förbrukning haha.. Ja, min son äter burkmat. Det gjorde flickorna med och SE, DE LEVER!
Nej nu har jag inte tid mer. Dags för lite mera datakunskap!
Kommentarer
Trackback
